Energi

Senaste veckorna har kantats av sjukdomar; förkylningar, hosta och sjukdomarnas sjukdomar - magsjuka! Tror inte det var den beryktade vinterkräksjukan calici (som för övrigt den snygga tjejen i Games of Thrones heter, "Kaleese" hehe). Det gjorde hela familjen trött och sliten, men nu mår vi allihopa bra igen!

Det går så mycket tid, ork och energi åt att jobba, hålla hemmet någorlunda rent och hinna med tvätten och barnet och mannen... Är otroligt tacksam över att jag bara jobbar 80 %, fattar inte hur man ska hinna nåt annars! Jag vill ju kunna känna att man har känslan kvar att det är kul att träffa familj och kompisar också.
Nu är fina L här på besök tills imorgon :)
Saknar mina fina Jönis-vänner så himla mycket så ett besök och mys och en massa snack ger mer energi än det tar, det gillar vi!

Nåt annat som ger energi är semester och ledighet, vilket jag har om en VECKA! Då åker vi till Aten och firar jul med C's föräldrar.
Längtar såå efter att få vara tillsammans hela lilla familjen, få egentid med C och umgås med Z's farmor (yiayia) och farfar (papou).

Glad Lucia till alla!

En liten sjukling...

Z har fått sin första riktiga förkylning. Har snorat och runnit i en vecka snart ur den lilla näsan. På kvällarna snarkar han och har varit mera gnällig.
Häromkvällen var han jätteledsen. Han grät och tog sig för öronen. :( Det blev Alvedon och näsdroppar och sitta i halvsittande läge innan han äntligen kunde somna för natten stackarn! Var lite orolig att han hade fått öroninflammation (vilket det iofs kan ha varit) men tror inte det var det, snarare tryck/lock i öronen av förkylningen. Stackars lilla plutt. Laddade dagen efter med Alvedon (som stämde med hans vikt, den andra var han ju tvungen att ta två av, och det gillade han INTE kan en lätt säga), mera näsdroppar och koksalt. Men nu mådde han mycket bättre såklart... Jaja, inför nästa förkylning är vi SÅ redo!
Tips; bada/duscha med stängd dörr och varmt vatten så det bildas mycket ånga i rummet, hjälpte Z att andas!

Jobbet rullar på. Har ett par dagar kvar på inskolningen, vilket känns helt lugnt. Jag har gått i princip själv den senaste veckan iaf och det känns jättebra. Finns ju massor jag inte kan fortfarande, men i det stora hela är jag rätt så självständig. Oftast är det logistik och admninistrativa saker jag måste fråga om, och då finns det ju alltid nån annan som jag kan be om hjälp. Vi har ju dessutom en samordnade på vardagar, som ordnar transporter, remisser och annat.
Har även insett att jag tjänar lite dåligt (newsflash!) jämfört med mina yngre och dessutom ibland mindre erfarna kollegor! :( Ska lätt kräva rätt så mycket mer på lönerevisionen i vår. Då har jag ju jobbat nästan ett halvår och hunnit visa lite vad jag går för också... Vet exakt vad jag vill säga, så ser nästan fram emot det!
Jobbet är nog roligare än jag trodde det skulle vara, även om jag saknar Z och längtar väldigt mycket efter honom på dagarna ibland... Tack o lov jobbar jag bara 80%, annars skulle det nog kännas som att jag aldrig fick träffa min familj! Och vänner. För snart kommer bästa Linnéa och hälsar på mig!

Nu har plutten vaknat till, får skriva snart igen, det här är ett skönt forum att ventilera saker som händer på jobbet också!

Peace out!

Jobb och höstplaner

Började jobba igår. Det var ju mitt gamla nya jobb, så vissa andra nyanställda och vissa gamla kollegor som kände igen mig och verkade glada att se mig. Jag var glad att se dem med.
Var ju mest intro, brandutbildning och fixa skåp, papper och annat. Var ledig idag, och imorgon blir det mer utbildning och sedan bredvid-gång på ett kvällspass!
Det är verkligen fortfarande blandade känslor, men kändes faktiskt mest roligt igår. Det kändes roligare överlag än jag trodde!
Var väldigt konstigt att åka hemifrån utan bebis, men skönt ändå. Skönt att sitta på buss och tåg och bara kunna vara tyst och vara försluten i egna tankar. Väl framme på jobbet var det kul att dra på sig jobbkläder, känna sig lite redig och fin och bara vara sitt gamla jag.

Men nu när jag sitter här så känns det lite jobbigt att gå dit imorrn igen... :(
Tror att det skulle kännas ungefär lika oavsett vilket jobb, så jag tror verkligen att det mest handlar om att jag ska vänja mig vid att jobba. Att ha nånstans att vara på bestämd tid, där jag förvänta prestera någonting!
Och de tidiga, tidiga mornarna blir svåra nu när det är så himla mörkt!

Hade en väldigt bra dag med Z och hans kompis idag. Är så mysigt att se hur han umgås med jämnåriga och att de får utbyte av alla dessa fikaträffar till slut! Har ju jag fått såklart ;)

Har för övrigt en plan att införskaffa nya kläder till mig själv när första ekonomiska tillfälle infaller sig!
Kan inte valsa runt i mjukisar och gamla mama-leggings nu när jag ska visa mig bland folk känner jag... Och vill ha vettiga kläder igen! Ska dessutom bli ordning på torpet kom jag och Chris överrens om. I helgen planeras grovplanering och fixning av detta lilla hem!
Känner mig ganska optimistisk faktiskt.

Peace out!

Liten blir stor

Idag kände jag de små, små tänderna i Z's underkäke..! Två stycken har han!!
Det är helt magiskt. Jag menar, det är ju liksom bara ett par tänder, MEN det känns HELT fantastiskt när ens lilla unge, det lilla barnet som man har, helt plötsligt får TÄNDER! Som en stor!
Och samma vecka som han fått tänder har han börjat krypa. Två milstolpar! Det är superspännande och tar udden av min jobbångest då han känns mer stor och självständig (jobbångesten består av separationsångest och en känsla av dåligt samvete då Z har varit så mammig sista tiden, jag vill ju inte svika honom och dra till jobbet. Ungefär så), men jag påminns också av att tiden går så himla FORT!

Fick känna, bära och lukta på en 10 veckor liten plutt idag. Jag blev alldeles emotionell av att lukta på den lilla. Precis den där färska, oskyldiga doften hade ju MIN bebis, som fortfarande är min bebis, men inte alls min lilla på samma sätt! Blev helt oförklarligt sugen på en ny liten bebis. Som jag helt rationellt och logiskt inte alls egentligen är sugen på, men nu blev jag det. Man påminns ibland vilken biologisk varelse man egentligen är. Och hur himla fort tiden går. För det är ju inte alls länge sen som Z var sådär liten och man bara satt och höll i honom. Samtidigt så känns det som en helt annan tid, ett annat liv och en annan era. Som nu är borta och aldrig kommer åter.
Men har ju hela framtiden att se fram emot såklart. :)

Jobb ja. Börjar ändå tycka att det ska bli lite kul. Ska fixa cykeln och cykla (trotsa kyla och regn, ja!) till jobbet. Kallt kommer det vara, men så värt det! Man piggnar till innan jobbet, kopplar av på vägen hem och går himla fort! Kanske smalnar av på köpet med!
Sen ska det ju bli kul att arbeta och känna sig professionell och redig och allt det där. Och bara vara Sara och tjäna egna pengar igen...
Men det är klart att det känns lite sorgligt att inte hänga med min bebis hela dagarna längre. Och är ju ärligt talat lite orolig vilket skick hemmet kommer vara i när jag kommer hem från jobbet...
 Jag vet ju redan nu att jag ska vara ledig över jul och förhoppningsvis ledig rätt länge nästa sommar igen! Tack föräldradagar!

I helgen laddar vi för en helg på landet med långpromenader, svamp plockning och grillning! Myyys ska vi ha det och bara njuta av livet lite.
Peace out!

September

September har varit en himla rolig månad.
Chris och min relation har allt som allt varit lite bättre (dels tack vare parrådgivningen, olika beslut vi fattat och även att vi fått en liten semester).

Vi startade med en tågresa till västkusten och umgicks med (nästan) alla mysiga tjejer från högskolan, eller åtminstonde vårt lilla gäng som hängde från början till slut av utbildningen. Det var rätt så fint väder hela helgen, vi gick på promenader, åt gott och hade mycket tjejsnack! Har ju tur att Z numera sover så gott på kvällarna, oftast från 20 - framåt. Så då fick vi mycket "vuxentid" på kvällarna.

Några dagar efter vi hade kommit hem kom morbror/uncle Simon och hans kompis på besök från Kanada!
Det var lite hektiskt de första dagarna, sen skötte de sig själva lite mer.
Vi åkte dock på en spontanresa till Köpenhamn och bodde 2 nätter på hotell! Vi har hela tiden haft en budget och letat billigaste biljetter och boende, men pengarna går ju åt ändå... Vi hade det jättebra, hängde med Simon och hans kompis men också mycket egen familjetid. Gick runt på stan, museum, åt gott och bara mådde bra! Det var välbehövligt, men nu efteråt tycker jag alltid att det känns jobbigt att man unnat sig just när ekonomin inte är på topp. Nu får vi leva på linser och gröt i en månad typ.

Vi har även varit på babysim! Det har hänt så mycket den senaste tiden att babysimmet nästan känts överflödigt, men kul är det ju ändå! Vi har bara 3 gånger kvar, och Z har knappast blivit mycket modigare att dyka, men han är inte alls rädd för att få vatten över huvudet längre iaf... Nu hoppas vi bara att det kommer undervattensfotograf, det missade vi på förra babysimmet!

I helgen åkte jag och Z upp till mammas och pappas stuga. Den ligger i en liten, liten håla vid Dalgränsen, inbäddat i skog, nära en sjö, bland massa svampar och blåbär! Vi gick på långpromenad, andades frisk luft, gjorde blåbärsspaj och åt god mat som jag slapp laga :)
Det var stillsamt, vackert och harmoniskt. Både jag och Z sov som stockar och vaknade lyckliga och lugna! Jag drömde dock mycket konstiga drömmar. T ex så satt Brad Pitt på tunnelbanan här i Sthlm och låtsades om som om ingen såg honom. Helt normalt.

Framöver hoppas vi på fler stugresor, och att vi kommer iväg upp till att hälsa på Linn i Jämtland!
Chris jobb verkar (IGEN) vara osäkert under hösten, men jag orkar inte oroa mig längre. Jag vill njuta av min mammaledighet, av att ha ett sånt fint och glatt barn och den fina hösten att jag skiter i det nu. Det löser sig på nåt vis.

KRAM!

"..och sen hände livet".

....som min vän Linn uttryckte det.
Har velat blogga om min och syrrans underbara Kreta-semester, ett härligt litet Jönköpingsbesök, utvärdering av tygblöjor och Zacharias och mitt liv i övrigt. Speciellt i hans liv, så mycket som händer hela tiden! Men sen kom livet emellan, jag kom hem från Kreta den 2:a augusti och hade jobbiga gallbesvär vid nästan varje måltid i nästan en veckas tid, varpå jag fick bli halvakut opererad.

Allt det här var självklart jobbigt, men har ju mest resulterat i att i princip hela augusti har gått och jag har inte fattar vad som hänt! Det tog dessutom en vecka att bli någorlunda återställd efter operationen också.
Smärtan var jobbig, speciellt det första dygnet postoperativt.
Illamåendet efter anestesin och av morfinet var nog värre. Tog också något dygn innan det stabiliserades. Att ha ömma bröst, sitta och pumpa bara för att hälla bort (morfinet) var också tufft. Men även om det låter banalt så var det jobbigaste att vara ifrån min lilla bebis. Saknade honom så det gjorde ont och kände mig så himla tom, ensam och halv.
Han hade det bra hos sin pappa och mormor när pappa var tvungen att jobba, men han hade nog saknat mig lite också... Framförallt nu efteråt har han varit extra klängig och blir upprörd när jag lämnar ett rum och så.
Men nu är gallan borta och bara vissheten om att jag kan äta (nästan) vad jag vill utan att känna mig rädd är jätteskönt!

Men augusti har ju inte bara varit sjukdom och elände. Har hunnit umgås med kära vänner, ska börja Babysim 2 (mer om detta i nästa inlägg!), ska åka till västkusten nästa helg, och så har jag tappat några kilo som jag hoppas håller sig borta!

Men som sagt, stay tooned, kommer blaja om blöjor, bära eller brista om olika bäralternativ igen och babysim!

Sova är ju tråkigt...eller?

Har de senaste veckorna haft det lite småjobbigt med Z's sömn.
Han har sovit bra på nätterna, men har börjat köra med powernaps. Mellan 20-30 minuter  ca 4 ggr om dagen sover han middag, sedan har han somnat runt 21 (plus/minus nån halvtimma) och sovit fram till ca 7-8 beroende på hur mycket och vilken tid han vaknat och ätit på natten.
Det som är jobbigt med alla korta vilostunder är att man inte riktigt hinner med så mycket och framförallt att jag nästan jämt har en halvgnällig och klemig bebis.
Spelar heller ingen roll riktigt vart han sover... Det som verkar fått honom att sova upp emot 45 min- 1 timma har varit att han fått gröt till "lunch". Så att det stackars barnet inte riktigt är helt mätt på bara mjölk längre kan ju vara en anledning.
Igår tyckte jag att han sov både lite längre på dagen och verkade trött tidigare på kvällen! Lade honom redan kl 20 och även om det tog en stund (välling, vyschning, amning och till slut lite gos tills han somnade) så var det ganska tidigt för att vara Z. Sedan vaknade han vid 10, ville ha lite tröst. Vaknade vid 01, ville äta. Vaknade kl 04.30 låg och snackade (!) tills jag fick gunga honom i famnen så han somnade om, och sedan vaknade han nångång mellan 7-7.30...
Förstår ingenting! Idag sov han således helt annan middag också, mellan 9-9.30, mellan 11-11.30, mellan 14.15-14.40 (hör att han vaknat däruppe) och kommer behöva sova en gång till innan nattsömnen, får försöka se till att det blir tidigt och att han sedan får äta massor av välling och bröstmjölk innan han somnar.
Att vakna 4:30 och tro att det är morgon går inte för sig i vår familj! Kan man hoppas...

Trevlig helg allihopa!

Att bära eller inte bära?

Har blivit lite "bärar"-frälst.
Har alltid vetat att jag velat ha bärsjal eller liknande till mitt barn, köpte under graviditeten både bärsjal och Manduca bärsele. Fick de båda till ett mycket förmånligt pris av min moster.
Eftersom lilla Z växte och blev ganska tung ganska fort blev han fort lite tung för bärsjalen. Skaffade då en gammal version av Baby Björn bärsele som funkade helt okej nån månad, innan Z blev för tung för min rygg igen. De äldre versionerna av Baby Björn hade inget midjebälte, och det blir genast väldigt jobbigt för ryggen då. Gjorde då lite research och hittade bland annat det här testet;
http://foraldrarochbarn.se/2011/08/25/7-barselar-i-stort-test/
Där Beco Gemini var bäst i test (på bilderna är Gemini och Butterfly 2 ihopblandade)
Här är ett annat test.
http://www.smartson.se/test/familj-fritid/barn/test_-_5_b%C3%A4rselar.html'
Gemensamt i de båda testen är att ergonomiska selen varit bäst i test (där barnet sitter i selet i "M-position"). Vad jag inte visste (och säkert många med mig!) är att Baby Björn, även om det är bekvämt för bäraren, inte ger ett lika bra stöd för barnet. Även elakt kallat "crotch-dangler".

Selet jag redan hade hemma, och inte riktigt kommit överrens med, är också ett ergonomiskt bärsele. Jag ville skaffa ett nytt bra och tåligt sele, eftersom Z fortfarande är så liten att han vill bli buren, men väger nästan 9 kilo och jag vill skona min rygg.
Vi fick hjälp av Chris familj i Toronto att införskaffa Beco Gemini from over there till ungefär halva priset mot vad det skulle kosta här i Sverige... I väntan på detta selet har jag använt Manduca-selet och blivit mera fäst vid det! Det är bekvämt, ergonomiskt, ganska lätt att ta på och går att bära både på magen och ryggen. Nackdelen är att man inte kan bära barnet utåt på magen. Det är även ganska "bulkigt" och jag har provat att bära M, 2 år, på ryggen. Funkar superbra, och lilltjejen trivs också :)
Så jag tror det kommer vara ett optimalt sele att ha för Z när han är lite större.
Jag har också insett att om man gillar att bära sitt barn (eller ens barn gillar att bli buret) så är det bara bra att ha flera alternativ. Finns olika situationer, ställen och tidpunkter då olika bäralternativ passar olika bra!

Jag sitter ibland och drömmer mig in i framtiden då jag ska vara en rutinerad bebisbärare och klara av det här tricket;
http://www.youtube.com/watch?v=v621fpsJ-y4&feature=related
Den mamman är ju helt otrolig, trillingar plus en 2-åring, wohoo, vi går till parken! Är ju det första man vill göra då eller?!
Eller det här; http://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&NR=1&v=-N7lBdyssG8

Skulle även vilja skaffa en s k ringsjal, men tror att det får bli ett spännande köp om och när bebis nr 2 kommer... :)

Vill man läsa mer om att bära bebisar och barn sitter jag själv ofta på de här sidorna;
http://paxbaby.com/
http://www.sjalbarn.se/

Blev mycket länkar idag!
Kram

Blöjberget

Redan när jag (för 5-6 år sedan) jobbade som barnflicka började jag bekymra mig om det växande och hotande blöjberget. Hur många engångsblöjor gör en enda familj, för ett enda barn, en endaste blöjperiod av med? Enligt diverse källor på nätet ca 5000-6000 st. Gångra det med varje barn som lever i ett västerländskt land där engångsblöjor används och det blir en närmast otänkbar siffra (=enormt blöjberg).
Om man läst min andra blogg vet man att jag varit i Indien. Där hade många, speciellt på landsbygden, bara en tygbit som de knöt på barnet. Väldigt spartanskt, men det funkade ju uppenbarligen. I slummen sprang de omkring med rumpan bar.

När jag var 10 år kom våran efterlängtade lillebror till världen. Min mamma som redan hade uppfostrat tre blöjbarn på 80-talet i snibbblöjor tyckte det verkade ekonomiskt och praktiskt med tybblöjor när lillebror föddes. Har alltså under min egen barndom sett tygblöjor användas hands on. Fick ärva de här tygblöjorna när vår son föddes. De var då lite stora, men har använt de då och då. De är som sagt från 90-talet, inte särskilt slitna, men något krångliga.

Det jag vill komma till är att jag (nu när Z är 5 månader och bajsar lite mer förutsägbart) tagit beslutet att börja använda tygblöjor. För det är ett beslut. Man måste vara beredd på att lägga ganska mycket pengar på att bygga upp ett gäng blöjor, men efter 3-4 månader skulle du lagt samma pengar på engångsblöjor, som du sedan slänger och sedan fortsätter du betala för nya blöjor.
Nuförtiden finns det dessutom väldigt smarta och praktiska tygblöjor, så kallade AIO (all-in-one) som funkar precis som en engångsblöja, men att du måste tvätta den när den blir smutsig såklart.
Har nu beställt Pea Pods (pocketblöja, en polyesterblöja med en ficka där man lägger in inlägget av t ex bomull), FuzziBunz (pocketblöja) samt Bum Genius AIO (ekologisk!).
Vi har tänkt slita på dessa och se vad vi föredrar, samt utvärdera kvaliteten på de olika blöjorna, innan vi uttökar förrådet. Allt som allt köpte vi 6 blöjor för ca 1100 kr. 6 blöjor i "one size" som man justerar alleftersom barnet växer, så Z borde kunna  ha dem tills han inte behöver blöjor längre!!

Stay tooned for more cloth diaper updates!! :)

No 1

Första inlägget på nya bloggen. Får se hur, när och var jag kommer ha möjlighet att skriva!
Titeln på bloggen valde jag med tanke på hur jag tänker på mig själv. I första rummet är jag Z's mamma. Det är det jag gör just nu, mest, är mamma. Det mesta jag tänker på, googlar, läser om och pratar om, är föräldraskap, uppfostran, hur och när man ska göra vissa saker som gäller barn. Är väl naturligt att det blir så, åtminstone med sitt första barn.
Efter morsa-rollen är jag absolut fortfarande Sara och kvinna. Fjantig, rolig, surig, och allt annat man skulle vilja kalla mig. Sara längtar efter att få känna mig mer som Sara. Kunna impuls-hänga med kompisar och dricka öl en fredagkväll. Eller ha impuls-sex med sin man.
Sedan är jag ju människa också. Sårbar och full av känslor som Mia Skäringer uttrycker det. "För morsor är väl också människor eller?"

Sådär har vi väl min blogg i ett nötskal. Vad som kommer skrivas, ventileras och tas upp här.