Idag kände jag de små, små tänderna i Z's underkäke..! Två stycken har han!!
Det är helt magiskt. Jag menar, det är ju liksom bara ett par tänder, MEN det känns HELT fantastiskt när ens lilla unge, det lilla barnet som man har, helt plötsligt får TÄNDER! Som en stor!
Och samma vecka som han fått tänder har han börjat krypa. Två milstolpar! Det är superspännande och tar udden av min jobbångest då han känns mer stor och självständig (jobbångesten består av separationsångest och en känsla av dåligt samvete då Z har varit så mammig sista tiden, jag vill ju inte svika honom och dra till jobbet. Ungefär så), men jag påminns också av att tiden går så himla FORT!
Fick känna, bära och lukta på en 10 veckor liten plutt idag. Jag blev alldeles emotionell av att lukta på den lilla. Precis den där färska, oskyldiga doften hade ju MIN bebis, som fortfarande är min bebis, men inte alls min lilla på samma sätt! Blev helt oförklarligt sugen på en ny liten bebis. Som jag helt rationellt och logiskt inte alls egentligen är sugen på, men nu blev jag det. Man påminns ibland vilken biologisk varelse man egentligen är. Och hur himla fort tiden går. För det är ju inte alls länge sen som Z var sådär liten och man bara satt och höll i honom. Samtidigt så känns det som en helt annan tid, ett annat liv och en annan era. Som nu är borta och aldrig kommer åter.
Men har ju hela framtiden att se fram emot såklart. :)
Jobb ja. Börjar ändå tycka att det ska bli lite kul. Ska fixa cykeln och cykla (trotsa kyla och regn, ja!) till jobbet. Kallt kommer det vara, men så värt det! Man piggnar till innan jobbet, kopplar av på vägen hem och går himla fort! Kanske smalnar av på köpet med!
Sen ska det ju bli kul att arbeta och känna sig professionell och redig och allt det där. Och bara vara Sara och tjäna egna pengar igen...
Men det är klart att det känns lite sorgligt att inte hänga med min bebis hela dagarna längre. Och är ju ärligt talat lite orolig vilket skick hemmet kommer vara i när jag kommer hem från jobbet...
Jag vet ju redan nu att jag ska vara ledig över jul och förhoppningsvis ledig rätt länge nästa sommar igen! Tack föräldradagar!
I helgen laddar vi för en helg på landet med långpromenader, svamp plockning och grillning! Myyys ska vi ha det och bara njuta av livet lite.
Peace out!
Det är helt magiskt. Jag menar, det är ju liksom bara ett par tänder, MEN det känns HELT fantastiskt när ens lilla unge, det lilla barnet som man har, helt plötsligt får TÄNDER! Som en stor!
Och samma vecka som han fått tänder har han börjat krypa. Två milstolpar! Det är superspännande och tar udden av min jobbångest då han känns mer stor och självständig (jobbångesten består av separationsångest och en känsla av dåligt samvete då Z har varit så mammig sista tiden, jag vill ju inte svika honom och dra till jobbet. Ungefär så), men jag påminns också av att tiden går så himla FORT!
Fick känna, bära och lukta på en 10 veckor liten plutt idag. Jag blev alldeles emotionell av att lukta på den lilla. Precis den där färska, oskyldiga doften hade ju MIN bebis, som fortfarande är min bebis, men inte alls min lilla på samma sätt! Blev helt oförklarligt sugen på en ny liten bebis. Som jag helt rationellt och logiskt inte alls egentligen är sugen på, men nu blev jag det. Man påminns ibland vilken biologisk varelse man egentligen är. Och hur himla fort tiden går. För det är ju inte alls länge sen som Z var sådär liten och man bara satt och höll i honom. Samtidigt så känns det som en helt annan tid, ett annat liv och en annan era. Som nu är borta och aldrig kommer åter.
Men har ju hela framtiden att se fram emot såklart. :)
Jobb ja. Börjar ändå tycka att det ska bli lite kul. Ska fixa cykeln och cykla (trotsa kyla och regn, ja!) till jobbet. Kallt kommer det vara, men så värt det! Man piggnar till innan jobbet, kopplar av på vägen hem och går himla fort! Kanske smalnar av på köpet med!
Sen ska det ju bli kul att arbeta och känna sig professionell och redig och allt det där. Och bara vara Sara och tjäna egna pengar igen...
Men det är klart att det känns lite sorgligt att inte hänga med min bebis hela dagarna längre. Och är ju ärligt talat lite orolig vilket skick hemmet kommer vara i när jag kommer hem från jobbet...
Jag vet ju redan nu att jag ska vara ledig över jul och förhoppningsvis ledig rätt länge nästa sommar igen! Tack föräldradagar!
I helgen laddar vi för en helg på landet med långpromenader, svamp plockning och grillning! Myyys ska vi ha det och bara njuta av livet lite.
Peace out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar